Jag skriver inte här så ofta som jag egentligen vill och borde. Men min ork tryter. Jag lider idag av flera olika diagnoser var av en av dem är PTSD. 

Jag går på behandling och önskar att jag när den är över vågar vara ärlig och öppen med omvärlden om vem jag är. Hur jag mår och varför. 

Det är några få som vet att denna blogg finns och det är några få som vet något av det jag gått igenom. 

Det händer att jag tänker tänk om min son blir en förövare och får någon stackars tjej att må lika dåligt som jag. Vad gör jag då.? Hur hindrar jag det från att hända? Självklart lära ut sunda och bra värderingar om jämlikhet och hur man behandlar kvinnor. Men det finns ändå så mycket som kan gå fel. Jag vill bara att min son ska känna kärlek och vördnad och ALDRIG förakt.