Apr. 24, 2013

Vi pratade en del i familjen igår om att vi måste tackla det som hänt tillsammans som familj. Vi pratade om det som hänt och hur vi känner. Min W2B mådde bättre av det. Men jag känner fortfarande en enorm rädsla för att hon ska gå. Att vi kommer att behöva ställa in vår stora dag för att vi inte tar oss igenom det här tillsammans. En annan sak som jag har börjat tänka på är det där med barn. Är det något för oss? Ska vi skaffa barn eller inte? Känns som att det är ett ämne vi måste ta tag i så att båda tänker på att sträva åt samma håll. Jag skulle inte byta ut min sambo för att hon säger att hon vill men inte heller om hon inte vill. Men behöver nog veta så att jag kan sörja känslan av att inte få fler barn och att aldrig få dela den glädjen med någon som jag älskar. Annars behöver jag veta för att ställa in mig på att försöka bli gravida på konstgjord väg eller så. Hur som. Vad hon än vill så måste min hjärna och mitt hjärta få chansen till att ställa in sig på vårt kommande liv tillsammans. Om det inte är så att hon tar sitt pick och pack och flyttar hem till sig.