Ett barn är ett för mycket.

Det finns barn i våra skolor idag som inte vill gå hem, som fasar för det kommande påsklovet för då blir deras tillvaro ännu mörkare.

I mitt nya yrke vill jag att vi ska jobba som en enad front mot sexuella övergrepp.

Vård guiden skriver ”Sexuella övergrepp är fysiskt och psykiskt kränkande handlingar som man utsatts för utan att man givit sitt samtycke”

3600 fall av av sexuella övergrepp mot barn under 15år anmäldes under 2007. Det innebär att 10 anmälningar per dag.

SBU  (statens beredning för medicinsk utvärdering) gjorde en undersökning 2011. I den står det att 3-6% av pojkar under 18 år och 7-14% av flickorna har blivit på tvingade samlag.

Är det bara 10 barn om dagen?

Nej!

Mörkertalet är stort och man tror att det bara är 10% av alla sexualbrott som anmäls, troligen mindre då det gäller yngre barn.

Den som utför ett övergrepp är oftast någon som barnet känner, det kan vara en i förälder, syskon, släkten, grannen, en lärare, tränaren till och med en av polarna.

De barn som utsätts lägger ofta skulden på sig själva och i de flesta fall har de någon slags beroende ställning till förövaren, blir hotade att bli skadade eller att förövaren ska göra illa någon de tycker om. Mutning förekommer också. Det kan hända ditt barn!

10 barn om dagen.

Vi måste göra något så att vi hittar dessa barn. Att samarbeta med tex Barnkraft och få dem till alla skolor i kommunen skulle kunna göra skillnad. Om det så bara är ett barn som får modet att träda fram så är det värt det.

Det är ni som är politiker och skolchefer det är ni som kan bestämma er för att ta hjälp av barnkraft.

10 barn om dagen och vi kan göra skillnad, Vi kan hjälpa ett barn att slippa må dåligt.

Jag hade skrivit ett tal som jag tror på, om ett ämne som är otroligt känsligt och som jag brinner för. Men jag minns inte den dagen alls. Jag vet inte om jag var nervös eller ej. Allt är som ett stort töcken. Vet inte om jag blev godkänd, men jag läser mina kamraters små omdömes lappar så ser det bra ut. En skriver att jag drog ut på tiden, en annan att det var ett för starkt ämne. Jag vet att sexuellt utnyttjande är ett starkt ämne som väcker mycket känslor och som vi talar tyst om, om vi ens talar om det. Därför känner jag att det var ett ämne som måste belysas, ett ämne vi måste börja prata om så att barnen vågar trädda fram.

Jag hänger upp mig på att det är för starkt ämne. Om vi tycker att det är för starkt att prata om det här på universitetet hur ska då barnen våga prata om detta med oss. Hur ska vi då kunna hjälpa de barn som faktiskt sitter i den sitsen?

Denna kurs har lärt mig hur jag ska kunna lägga upp ett tal som berör och som får de som lyssnar på mig om inte göra som jag vill så i varje fall få sig en tankeställare.

Jag har lärt mig genom att lyssna på föreläsningarna och genom att pröva, göra och våga.

Jag kommer förhoppningsvis ta varje tillfälle i akt att få tala så att jag i arbetslivet kommer våga ställa mig framför mina kollegor och ta upp de jobbiga ämnena. Jag har en dröm om att vara ute och prata om sexuellt utnyttjande och vad de kan göra med dem som blir drabbade. Och jag hoppas att jag en dag sa våga ta mig ut och verkligen göra det. Våga ställa mig framför en hop med åskådare och prata, inte bara sjunga.

Det är en underbar känsla att våga.