Jag har blivit diagnostiserad med Reumatoid Artrit (ledgångsreumatism) och startat en mild cellgiftsbehandling för det. En spruta varje vecka.

Jag har också fått diagnosen Fibromyalgi eller Kroniskt smärtsyndrom som jag fått antingen pga att min RA varit obehandlad så länge eller på grund av den psykiska obalans jag levt med pga av allt som hänt mig.

Den senaste månaden har jag startat en trauma behandling eftersom jag lider av PTSD (post traumatisk stress syndrom).

Starten har kännts bra och jag finner ett förtroende för psykologen. Hoppas att det kommer att gå bra när den riktiga behandlingen startar. 

Vi har kommit överens om mitt "happy place" eller min inre plats dit jag går när jag ska känna mig säker och jag tränar på att ta mig dit varje dag. 

Jag vill verkliga mig ur den onda spiral jag hamnat i. Dels med alla onda tankar och minnen som kommer tillbaka till mig men även mina fysiska diagnoser som ger mig smärta och trötthet varje dag vilket gör att man umgås med andra mindre vilket i sin tur får en att känna sig ensam. 

Ja jag har min familj med äktahälft och ungar men det är inte det samma som att ta en fina med enfin bekant.